inte längre...
Tänkt att skriva någonting om det som händer i mitt liv just nu.
Det lutade åt det deppiga hållet, men jag vet inte om jag har någonting som är värt att kalla deppigt.
Att tappa bort någonting är inte att vara deppig, att bryta av en nagel är inget att gå under för, men en ny start.
Att gråta är att låta bägaren tömmas, för att laddas om till nästa översvämning.
Vissa kan dölja allt bakom en teatermask, men ibland får teatermaskerna sprickor och går sönder.
Det kanske inte är så jävla bra ändå.
Helt onödig text.
Det lutade åt det deppiga hållet, men jag vet inte om jag har någonting som är värt att kalla deppigt.
Att tappa bort någonting är inte att vara deppig, att bryta av en nagel är inget att gå under för, men en ny start.
Att gråta är att låta bägaren tömmas, för att laddas om till nästa översvämning.
Vissa kan dölja allt bakom en teatermask, men ibland får teatermaskerna sprickor och går sönder.
Det kanske inte är så jävla bra ändå.
Helt onödig text.
Kommentarer
Trackback
