Ledstjärna
Först var dina ögon bara havet.
Blågrönt skiftande,
speglande,
strandlöst sökande
som det.
Sedan var dina ögon bara människan.
Jag har aldrig sett ögon dröja så djupt hos en annan
forskande, förstående,
fulla av värme och vilja.
Sist var dina ögon bara sorg.
Bottenlös, förtärande
på livet besviken
sönderbristande sorg.
Då var du mig närmare än någonting på jorden.
(Kerstin Söderholm)
Tyckte det var en fin dikt.
Juat nu jobbar jag på olika designer, har fullt upp, och har hunnit med att göra två idag, ska göra några till så man har i lager. Stay tuned.
